: artists
artists
billboards
documentation
texts
information
links

Nina Bondeson (Sverige)

 ] [  ]

Nina Bondeson  (Sverige)

Location: Irisvej 1. Brønshøj

När jag var liten ljög jag mycket. Det fanns en stor njutning i att hitta på historier, men eftersom jag placerade dem i verkliga verkligheten orsakade ljugandet av och till rätt stora problem.....
I tonåren ville jag bli författare, men det var svårt. Mina berättelser ändrade riktning hela tiden och jag kom alldeles vilse.
Ritat hade jag gjort jämt, men det var först när jag var lite över tjugo som jag började se det som något riktigt, som jag kunde använda för att berätta. För det var det jag ville; få berätta. Om livet och människorna och all vår vanmakt och längtan.
I bilderna hittade ljugandet hem och blev en tillgång istället för ett problem. Jag blandar material och tekniker, använder verktyg som finns inom räckhåll, färg, penslar, nål och tråd, datorer, pennor eller tryckpressar, men jag arbetar alltid och hela tiden i fiktionen, med en glödande och kompromisslös gräns till den verkliga verkligheten.
Fiktionen befriar det självupplevda från mig själv. Den tillåter mig att upprätta den distans som krävs för att man ska kunna gestalta något, utan att inlevelsen far illa.
Människor berättar: ibland kallas det konst ibland inte. Jag är mer intresserad av berättelserna än av att reda ut vad som är konst.

When I was a child I lied a lot. I took great plessure in making up stories, but in pretending they were real I ended up with quite a lot of problems..... When I was a teenager I wanted to become an author, but it was difficult. My stories changed directions all the time and I got totally lost. I'd been drawing all my life, but it wasn't until I was in my twenties I started to consider it something useful, a tool to tell stories. Because that's what I wanted: find a way to tell stories. About all us mortals and our longing and vanity.
In making pictures, lieing became a resource instead of a problem.
I mix materials and techniques, use whatever is in my reach; colour, brushes, needles & thread, computers, pencils or a printing press. And I allways and all the time work with fiction, with a red-hot and adament border to the real reality. Fiction liberates that what I have experienced, from myself. It allows me to establish the distance I need to create trustworthy snapshots of life. People tell stories: sometimes it's called art, somtimes not.
I'm more interested in the stories than trying to pin-point what art is.

Ang. bilden till billboardprojektet: 'Elena i sig själv som fisk'
Elena är en av de fiktiva personerna i mina bildberättelser. Hon är i trettioårs-åldern. Hennes mamma, som är oerhört förtjust i det normala, tycker att dottern är totalt förvirrad och måste hållas inlåst på sitt rum. Det stör inte Elena alltför mycket. Hon är fullt upptagen med att tänka, drömma, skriva och rita och upptagen med sina två stora kärleksaffärer; den ena med ärkeängeln Mikael, som en gång ändrade en flods lopp, den andra med Nils Månsson Mandelgren som reste runt och skickligt tecknade av allmogens alla saker. Hon korresponderar livligt med dem och frågar dem om Allting. Hon övar på att teckna så att hon kan hjälpa Nils M i hans stora åtagande gentemot vetenskapen. Hon samlar på nycklar. En dag kommer en av dem att passa låset i hennes rum. Efter det ska hon besluta sig för vad hon ska göra. Under tiden.......

My picture to the billboard project: 'Elena in herself as fish' Elena is one of the caracters who inhabit my fictive world.
She's in her thirties, her mother, who cherish the Normal, finds her daughter totally screwed-up and therefore locks her up in her room. This doesn't bother Elena all that much, though. She is busy thinking, dreaming, writing and drawing & busy with her two main men; the archangel Michael, who once changed the reach of a great river at Chonae and Nils Månsson Mandelgren who spends his time making peachy scetches of all that belongs to country-people. She writes them letters asking them Everything, she practises drawing in order to help Nils M. in his vast obligations to science. She collects keys. One of them will one day fit the lock to her room.Then she will decide what to do.
Meanwhile...

Elenas brev till ärkeängeln Mikael:

Käre Ark. M. MIXA.
I min stora oro och dess suckar vänder jag mig mot er som en gång ändrat en flods lopp. Floden kom för mig så; att jag kände mig som en del av den, av ett än större vatten, där allt flyter med allt, och allting har sina inbördes beröringspunkter. För mitt inre ser jag ännu flodfåran och flodbankarna som i sin begränsning ger floden ett möjligt flöde och gör att vattnet inte flyter ut till endast en tunn fukt över jorden, som skulle torka vid minsta motsägelse. Jag ville stiga ner i den floden och bli en del därav, för det jag tänker att allting finns i det vattnet och skulle kunna låta sig något beskrivas. Att jag kan se floden för mitt inre öga, dess lopp och riktning, gör mig dessutom mindre oroad av den annars alltför stora mångfalden. Likafullt räds jag att gå längre ut än till knäna, för jag vill inte falla i och flyta i det vattnet som en vedbit och i den hjälplösheten fastna vid uppstickande tuvor som ser ut att ha ett stort trassel och smak av ofrånkomlighet i sig. Det faktum att jag alltjämt är inlåst i mitt rum förändrades i kraft och styrka i och med dessa tankarna om flodens ordning och vara. Den ger mig även plats och riktning i själva tänkandet. All orken som åtgått till att försöka lura av min mor nyckeln kan jag nu använda här eftersom till och med mitt låsta rum finns i det flodvattnet, och min mor vet inget därom! Jag ville veta från er som har kunskap om vattnet som starkt föränderligt och envist fluidum, om jag kan förfara på detta sätt. Det hör samman med arbetet att tänka klarare. Käraste hälsningar. Med hetta, Elena.

Ps. Har ni älskat jordiskt?

Elenas letter to the Archangel Michael:

Dear Arch. M. MIXA.
In my deep sighs and great concerns for doing the right thing, I turn to you who once changed the reaches of a river. The river appeared as if I could be a part of it, as if I could be a part of an even greater water, where everything flows with everything, and everything has it's joint connections with everything else. With my inward eye I can still see the river-channel and the river-banks that give the river a possible flow and prevents the water from spreading out only to become a light dampness on the ground that would dry out at the slightest contradiction. I wanted to descend into that water and thus become part of it, because all there is is there and might just let itself be somewhat described. The fact that I can clearly see the river with my inward eye; it's flow and reach, makes me reassured and not so worried about the grand multiplicity there is to deal with. All the same, I dread to let the water reach above knee-height, very much afraid to fall in and float down with the current like a piece of wood and in that helpless state get stuck on tufts of grass in the water that seem to be all entangled and with an inescapable taste lingering to them. All the same; the understanding of the fact that I'm still locked up in my room, changed in force and intensity with these thoughts about the river's method and existance. It even provides me with a similar place and reach in my own thinking. All strength I have wasted trying to coax the key out of my mother I can now use right here since even my own room is in that water and my mother is totally unknowing of these particularities! But I do want to know from you, who has such vast knowledge of the water as a strong and persistent fluid, if I can proceed in this way. It is firmly connected with my efforts to elucidate my thoughts. All my love. With heat, Elena.
P.S. Have you made love in the mundane fashion?

Elenas brev till hr. Nils Månsson Mandelgren

Käre, bäste hrr. M.
xIII.III.xcv Jag tänkte att jag måste berätta: Min syster är så yr, kanske någon borde tala med henne. Hon kom helt frusen och blå på skinnet, men med den största tilliten & övertygelsen i behåll. Efter ett hemligt kärleksmöte med en man, lämnade han henne, naken och ännu ångande av famntagen på en av stadens gator. Hon förklarade för mig att hon förstod att han inte velat verka påträngande genom att insistera att de skulle göra sällskap efter akten, eftersom inget sånt gjorts upp innan. Inför människorna dolde hon brösten med handflatorna. Ångan mellan benen kunde hon inte göra något åt, sa hon, för den pös åt alla håll. Hon var yr och säll och helt viss på att få sina kläder tillbaka vid nästa möte. Själv vet jag ju inte så mycket om.......jag undrar och oroar mig en del. Kanske kunde jag få min mor att för en tid ha henne inlåst istället för mig. Ingen vet väl ändå vad hon ska ha på sig. Det svullna, liksom bågnande tillstånd hon befann sig i undrar jag också över. Hon strök sig så drömmande över armarna och sa att en sådan svullnad i en kvinna kan man inte så lätt bortse ifrån. Kan ni vara så vänlig att berätta allt ni vet om det för mig?

Tack. Tack. Tack. Er Elena. Eder E. Evigt Er E. E. E. E.

Elenas letter to Mr. Nils Månsson Mandelgren

Dear Mr. M, best sir, xIII.III.xcv

I think I have to tell you; my sister is so dizzy, maybe someone should speak with her. She came home all chilled & blue to her skin, but totally confident and with a firm conviction left intact. After a secret meeting with a lover, he left her, naked and still steaming from their embrace, in one of the city streets. She explained to me that she fully understood that he did not want to seem obtrusive by insisting to acompany her after the intercourse, since nothing had been agreed on that beforehand. She tried to cover her breasts with her hands. The vaporization between her legs was of course impossible to hide. She was flustered and blissful and convinced she'd get her clothes back at the next meeting. Myself, I don't know very much about...... but I wonder and worry a great deal.. Maybe I could persuade my mother to keep her locked up instead of me. No one knows what she should put on, anyway. The swollen, sort of bulged state she was in is also something I think about a great deal. She stroke her arms, more or less lost in a reverie, and said that such a bulge in a woman is not easily neglected. Could you be so kind as to tell me all you know about these matters?

Thank you, thank you, thank you. Your Elena. Your E. Forever your E. E. E. E.

http://www.valand.gu.se/newmedia/99-00/nina/framesidor/preindex.html

All content on this site is copyright © 2003 www.women2003.dk and/or the artists unless otherwise is stated.